From movement to sport and to sports without movement

.
Less than a month ago I wrote about handing in an abstract ("Being a good sport? On the sportification of professional practices") to an upcoming conference about "sport science" together with Ph.D. student Daniel Svensson from the Division of History of Science, Technology and Environment.

Today we handed in another abstract to a conference with a very different focus. Instead of an international conference about sports, we aimed for a national (Scandinavian) conference this time around. The conference in question is the annual conference on cultural studies and it is organized by ACSIS, Advanced Cultural Studies Institute of Sweden.

This year's theme for the conference is "movement" or "on the move" ["i rörelse"] and the organizers invite contributions that treats "spatial movements", "physical movement", "cross-border movements", "movement as change", "social movements" and "conceptual and methodological movement". We wrote an abstract that relates to several different interpretations of "movement" (see below).

Do note that the deadline for abstracts is April 1 so there is actually plenty of time to submit a paper of your own! You can find the call (invitation) for papers to the conference online both in Swedish and in English.

“Från rörelse till sport och till sporter utan rörelse”

I begynnelse skapades de första idrotterna utifrån fysiska praktiker för att förflytta sin kropp - från rörelser. Denna process skedde parallellt med moderniseringen och industrialiseringen och exempel på sådana idrotter är längdskidor, rodd, skridskor, simning och löpning. Dessa idrotter utgick inte sällan från en arbetsrelaterad praktik, till exempel skogsarbete, och blev genom standardisering, organisering och rationalisering till såväl tävlingsrörelse (för de aktiva), evenemang för stillasittande beskådande (för åskådarna) och till föreningsliv/sociala rörelser (för amatörer och professionella utövare, tränare, administratörer, sponsorer/investerare). Man kan inom alla idrotter se en rörelse mot en större "sportifiering" (Guttman 2004, Yttergren 1996, Yttergren 2012).

I dag finns det idrotter där utövarnas fysiska rörelser är starkt begränsade, men där rörelser av annat slag spelar desto större roll. Datorspel har gått från att vara ett fritidsnöje för ungdomar till att också bli en tävlingsidrott, "e-sport", med internationella tävlingar och professionella utövare (Rambusch, Jakobsson och Pargman 2007, Taylor 2012). Inom e-sport sker rörelserna företrädesvis inuti datorspel och det finns såväl likheter som skillnader mellan dessa typer av nya sporter och mer traditionella idrotter. Där vissa idrotter tidigare har betecknats som "materialsporter", bygger e-sport instället fullständigt på en fungerande teknisk infrastruktur av datorer, nätverk och servrar. Inom idrottsvärlden har vidare rörelser över gränser ökat i betydelse i och med framväxten av fler internationella, globala, och vad beträffar e-sport också internetbaserade gränsöverskridande arenor (Findling & Pelle 2004). Träningens allt större betydelse och en allt tydligare teoretiska/vetenskapliga underbyggnad är också en viktig del av sportifieringen (Heggie 2011, Hoberman 1992, Svensson 2013).

Vi menar att även om idrotter kan särskiljas vad gäller rörelsernas utövning och betydelse så styr ändå liknande processer både de arbetsintensiva idrotter som sprang ur tungt kroppsarbete under 1900-talet och de digitala sporter som är på frammarsch i dag. Både modern och "postmodern" idrott rör sig mot standardiserade, rationaliserade, medialiserade och kommersialiserade tävlingar. 
.